"Say... how do you find love when you're the last man on earth?"
Ensam. Ännu ett skäl att sluta dricka alkohol. Den förbannade ensamheten som smyger sig på en dagen efter. Förbannade ensamhet. Ynkliga, självförvållande självklara ensamhet. Om man dricker för att känna sig levande en stund, är då bakfyllan döden som väntar runt hörnet? För det är nog så döden känns. Ensamt.
Inte varje dag folk man känner slutar andas. Länge leve ensamheten.
Inte varje dag folk man känner slutar andas. Länge leve ensamheten.
"So little to say... and so much time."
Det pågår ett inbördeskrig inom mig. En sjukdom som inte går att bekämpa, en sjukdom som krigar med sig själv - och hela världen utanför står vid sidan om och tittar på. Jag undrar om man bad om hjälp, skulle då hjälpen komma? Kanske finns det personer där ute som bara vill mig väl... jag tvivlar. Fast i slutändan skulle det nog inte spela någon roll. Jag är alldeles för stolt för att be om hjälp, för stolt för att be om något som jag själv kan besegra. Kan, men vill inte. Det är nog mörkret inom mig som håller mig i schack, hindrar mig från att göra något dumt. Håller mig vaksam och alert. Stark.
"Strid är livet" sa någon... och visst fan är det så.
"Strid är livet" sa någon... och visst fan är det så.
"Leaving the past"
Leva livet. Det är ju bara att leva livet. Livet är för kort så njut medans du är ung.
Cigaretten hånar mig, lutandes från mungipan. Tänker på min Morfar som har försvunnit och blivit ersatt av en sjukdom som förstör min Mamma lite mer för varje dag. Kanske ska man utgå redan nu från att jag också kommer hamna i skiten, utgå från att allt kommer gå åt helvete. Leva livet.
Jag tror min största fiende som gjort att jag hamnat utanför det sociala accepterbara är ensamheten. Ensamheten som dödar en långsamt inifrån. Att aldrig höra att man duger, aldrig känna att man tillhör samhället, gör att man till slut inte kan ta åt sig något alls, vare sig det är positivt eller negativt. Man har aldrig lärt sig att inte vara ensam.
Det blir bättre. Vänner som man faktiskt vill umgås med, som man får något i gengäld av att umgås med. Men det är otroligt svårt att lita på att folk faktiskt tycker om en (vilket jag iaf försöker intala mig att en del gör), svårt att se personen som dom ser.
Ciggen hamnar bakom örat. Det hjälper att tänka positivt.
"I'm out with the black box and I refuse to return
I spit reality, instead of what you usually learn
and I refuse to be concerned with condescending advice
cause I am the only motherfucker that could change my life
Some people think I won't make it
but I know that I will
Escape the emptiness
cause that shit is slow and it kills
the flow and the skill I made y'all believe that it last
You can make the future but it starts with leaving the past"
Cigaretten hånar mig, lutandes från mungipan. Tänker på min Morfar som har försvunnit och blivit ersatt av en sjukdom som förstör min Mamma lite mer för varje dag. Kanske ska man utgå redan nu från att jag också kommer hamna i skiten, utgå från att allt kommer gå åt helvete. Leva livet.
Jag tror min största fiende som gjort att jag hamnat utanför det sociala accepterbara är ensamheten. Ensamheten som dödar en långsamt inifrån. Att aldrig höra att man duger, aldrig känna att man tillhör samhället, gör att man till slut inte kan ta åt sig något alls, vare sig det är positivt eller negativt. Man har aldrig lärt sig att inte vara ensam.
Det blir bättre. Vänner som man faktiskt vill umgås med, som man får något i gengäld av att umgås med. Men det är otroligt svårt att lita på att folk faktiskt tycker om en (vilket jag iaf försöker intala mig att en del gör), svårt att se personen som dom ser.
Ciggen hamnar bakom örat. Det hjälper att tänka positivt.
"I'm out with the black box and I refuse to return
I spit reality, instead of what you usually learn
and I refuse to be concerned with condescending advice
cause I am the only motherfucker that could change my life
Some people think I won't make it
but I know that I will
Escape the emptiness
cause that shit is slow and it kills
the flow and the skill I made y'all believe that it last
You can make the future but it starts with leaving the past"
"Drug of choice"
Skrivkramp. Eller snarare tankekramp. Efter såpass lång avskildhet från verkligheten så har jag lyckats trassla in mig i min egen hjärna. Svårt att hitta en utväg när man knappt kan uttrycka sig i meningar som låter någorlunda vettiga.
Har alla det här suget efter att göra något vettigt? Något som spelar någon roll. Något som gör en odödlig...
Har alla det här suget efter att göra något vettigt? Något som spelar någon roll. Något som gör en odödlig...
"God bless the sweet relief of death"
Så mycket tankar. Så mycket ideér. Så många planer och framtidsvisioner. Så mycket tid.
Men trots allt det positiva i min vardag så övermannas jag ständigt av allt negativt.
För många tankar. För många ideér. För många naiva planer och domedagsvisioner.
Den eviga "dagens känsla" av att stå i en folkmassa med en handgranat förföljer mig. Att vara ledig eller att jobba har blivit som pest eller kolera för eran älskade pretto-poet, antingen sitter jag i min fjällbunker omringad av hundratals kilo snö med bara mitt enorma ego att sysselsätta mig med, eller så spenderar jag långa timmar bland turister som jag innerligt ogillar. Inte nog med att jag ogillar turister, dom fördummar mig. Smittar mig med deras ignoranta sinnen. Gör mig mer och mer som alla andra. Har börjat få svårt att få ner mina tankar på papper, och om jag väl få det blir det resulterar det knappast i något nämnbart. Härligt.
I watched a snail crawl along the edge of a straight razor. That's my dream. That's my nightmare. Crawling, slithering, along the edge of a straight... razor... and surviving.
Men trots allt det positiva i min vardag så övermannas jag ständigt av allt negativt.
För många tankar. För många ideér. För många naiva planer och domedagsvisioner.
Den eviga "dagens känsla" av att stå i en folkmassa med en handgranat förföljer mig. Att vara ledig eller att jobba har blivit som pest eller kolera för eran älskade pretto-poet, antingen sitter jag i min fjällbunker omringad av hundratals kilo snö med bara mitt enorma ego att sysselsätta mig med, eller så spenderar jag långa timmar bland turister som jag innerligt ogillar. Inte nog med att jag ogillar turister, dom fördummar mig. Smittar mig med deras ignoranta sinnen. Gör mig mer och mer som alla andra. Har börjat få svårt att få ner mina tankar på papper, och om jag väl få det blir det resulterar det knappast i något nämnbart. Härligt.
I watched a snail crawl along the edge of a straight razor. That's my dream. That's my nightmare. Crawling, slithering, along the edge of a straight... razor... and surviving.
"No pants, no problem."
Jag skulle vilja tillägna detta inlägg till alla underbara människor på våran jord. Ibland dyker dom bara upp, solstrålar i min vardag, och gör det mörka lite mindre mörkt. För mörkt, ja mörkt det är det.
Anledningen till att jag inte förgyller eran vardag med min otroliga vardagspoesi så ofta nu längre är pga att jag är datorlös. Just vid detta tillfälle tjuvsurfar jag på jobbdatorn med risken att storebror sitter och övervakar. För övervakar, ja övervakar det gör han.
Gjorde något ovanligt och överraskande igår, ett gästspel på fjällets "nattklubb". Inte mitt smartaste drag kanske, med tanke på att jag jobbar just nu och känner mig totalt och ytterst trasig. Men det behövs ibland för att ta ner sig själv på jorden och inse att man inte är mycket att ha, varken hemma eller i de djupaste snöhögarna. Men vad gör det när solstrålar som ni värmer upp min själ. För värmer, ja ta mig fan, värmer det gör ni.
"And I dont know where i'm going. I just want to be left alone. Well, when this train ends Ill try again, But i'm leaving my woman at home."
Fick ett infall igårkväll och stängde ner samtliga internet community-konton.
Vi firar friheten med en stunds tystnad.
Vi firar friheten med en stunds tystnad.
"Någonstans nere i bunkern dunkar hammarslagens sång - Om hur solen värmer kroppar efter vintern lång. Låt den eka i din hjärna - du är ett måste, du är stjärna"
I wonder... Did the devil make absinth while god was sleeping?
Notering till dig själv, påpeka aldrig att kvinnan är gammal i deras närvaro (läs: jävligt gamla). Även fast dom är onyktra så verkar dom inte uppskatta det. Men roligt, ja väldigt underhållande kan det vara.
Annars så träffade jag en härlig Rumän som hette Viktor i fredags, vi diskuterade allt från världsfred till mina planer om en värld där alla går barfota. Vi var även överens om hur vi uppfattade våra hemstäder - min hjärna dansar och sjunger när i mitt universum likasinnade träder.
"Ah, i agree. My hometown is also very beautiful... to bad it's inhabited."
Förövrigt så läste jag en artikel i Dagens Nyheter imorse, en som beskrev Hitler på följande vis: Men han hade varken vänner, utbildning eller arbete. Han var vinddriven, en lat, odisciplinerad och asocial luffare med misslyckade konstnärliga ambitioner.
Enough said.
Notering till dig själv, påpeka aldrig att kvinnan är gammal i deras närvaro (läs: jävligt gamla). Även fast dom är onyktra så verkar dom inte uppskatta det. Men roligt, ja väldigt underhållande kan det vara.
Annars så träffade jag en härlig Rumän som hette Viktor i fredags, vi diskuterade allt från världsfred till mina planer om en värld där alla går barfota. Vi var även överens om hur vi uppfattade våra hemstäder - min hjärna dansar och sjunger när i mitt universum likasinnade träder.
"Ah, i agree. My hometown is also very beautiful... to bad it's inhabited."
Förövrigt så läste jag en artikel i Dagens Nyheter imorse, en som beskrev Hitler på följande vis: Men han hade varken vänner, utbildning eller arbete. Han var vinddriven, en lat, odisciplinerad och asocial luffare med misslyckade konstnärliga ambitioner.
Enough said.
"Life isn’t divided into genres. It’s a horrifying, romantic, tragic, comical, science-fiction cowboy detective novel. You know, with a bit of pornography if you're lucky."
Idag hade jag en väldigt ovettig disskusion med en blå stockholmare, om världsfred, svält och annat oviktigt. Han tyckte att alla skulle sluta skaffa barn och jag tyckte att vi skulle skrota alla bilar och börja leva på potatis. Det hela slutade med att vi skyllde på kvinnan i helhet. Otroligt givande.
And what have you got at the end of the day ?
What have you got to take away ?
A bottle of whisky and a new set of lies
Blinds on the window and a pain behind the eyes
And what have you got at the end of the day ?
What have you got to take away ?
A bottle of whisky and a new set of lies
Blinds on the window and a pain behind the eyes
"How could they know just what this message means The end of my hopes, the end of all my dreams"
Ola!
Tack för tre fina år!
Det har varit roligt att få vara din fröken och du har utvecklats mycket de här åren!
Tänk första gången jag såg dig tänkte jag "Oj det är nog en glad, busig tuff liten grabb!"
Du såg så stabil ut så jag trodde du var jättesäker på dig själv.
Det var du ju inte alls!
Glad har du förstås ofta varit, men samtidigt blyg och tystlåten som håller mycket för dig själv. Du har varit ganska ängslig ibland och har inte velat fråga så mycket, varför vet jag inte.
Gör det nu på mellanstadiet om du inte förstår. Du är en duktig härlig kille tycker jag och du kommer att klara mellanstadiet bra om du kämpar lite! Lycka till!
- Min lågstadielärare '96
Tack för tre fina år!
Det har varit roligt att få vara din fröken och du har utvecklats mycket de här åren!
Tänk första gången jag såg dig tänkte jag "Oj det är nog en glad, busig tuff liten grabb!"
Du såg så stabil ut så jag trodde du var jättesäker på dig själv.
Det var du ju inte alls!
Glad har du förstås ofta varit, men samtidigt blyg och tystlåten som håller mycket för dig själv. Du har varit ganska ängslig ibland och har inte velat fråga så mycket, varför vet jag inte.
Gör det nu på mellanstadiet om du inte förstår. Du är en duktig härlig kille tycker jag och du kommer att klara mellanstadiet bra om du kämpar lite! Lycka till!
- Min lågstadielärare '96
"Bitches aint shit but hoes 'n tricks"
Kvinnor. Jag vet inte var jag ska börja, om jag ska börja eller om jag orkar överhuvudtaget. Om det är för att jag spenderade natten dubbelvikt i baksätet på en kall och sunkig bil eller om vardagen kom ikapp mig, men bitterheten sjunker in som ett stolpskott i övertid (sport... manligt). Tydligen så kan kvinnor bete sig precis hur dom vill, när dom vill och ingen bryr sig egentligen. För dom är kvinnor. Och vi vill ju alla ha en kvinna att hålla om när mörkret faller in, eller hur? Egentligen borde jag avskärma mig från alla mina kvinnliga bekanta, men som den knarkare man är så hamnar man likt förbannat i skiten och mår dåligt. Det ironiska är att det bara är dryga kvinnor som överhuvudtaget visar något intresse, har kommit fram till att det inte är bra för min... kvinnosyn.
Det tragiska är att jag inte har någon tragisk upplevelse att grunda mina värderingar på. Men många idioter små får Ola att bli bitter och cynisk och så. Sucks to be me, sucks to be he.
Det tragiska är att jag inte har någon tragisk upplevelse att grunda mina värderingar på. Men många idioter små får Ola att bli bitter och cynisk och så. Sucks to be me, sucks to be he.
"Så fort Adam fick chansen så skyllde han på en kvinna."
1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom då han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.
Citat ur en körkortsbok årgång 1920;
"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."
Citat ur en körkortsbok årgång 1920;
"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."
"He aint heavy, he's my brother."
Jag sviker mina ideal, jämnt och ständigt. Varje gång är det en ny spegelbild som reflekteras, kan inte annat än att hoppas att någon dag jag känner annat än hopplöshet. Jag borde skriva något vettigt, jag känner pressen. Jag känner prestationsångesten. Det värsta som kunde hända hände, folk läste min blogg.
Mina tankar har svårt att samla sig på ett ställe länge nog för mig att kunna projicera dom till något som inte... suger.
Stockholm flyter på. Gråa, opersonliga klumpar av människor överallt jag tittar, det smittar av sig. Jag borde bege mig, kan inte stanna för länge på samma ställe. Telefonen ringer, orken finns inte att svara. Hoppas det var någon viktig.
Mina tankar har svårt att samla sig på ett ställe länge nog för mig att kunna projicera dom till något som inte... suger.
Stockholm flyter på. Gråa, opersonliga klumpar av människor överallt jag tittar, det smittar av sig. Jag borde bege mig, kan inte stanna för länge på samma ställe. Telefonen ringer, orken finns inte att svara. Hoppas det var någon viktig.
"För den nationalekonomiska termen angående Sveriges valutadevalvering 1982, Se Big Bang (devalvering)."
Och så sitter man i en sliten soffa med skägget i inboxen och undrar var verkligheten tog vägen. Inte hann man se Alice i Underlandet innan hon åkte hem, knappt ett hej då fick man. Men det finns större saker i livet än att ha bråttom att bli vuxen (vilket i sig är att ha bråttom att... dö). Men efter solsken kommer sidvindar som dom säger, och för att kittla min äventyrsmuskel så bestämde jag mig för att fly till Polen på måndag. Ett lite lagom impulsivt beslut som jag och Funky-G (man kan bara älska polackernas smeknamn) tog i rökrummet på jobbet i tisdags att jag skulle med honom hem och gå på bröllop. Men visst, att skynda hem till vardagen och bli ekonomiassistent låter ju... kul det med.
För snart sitter jag själv där och förbarmar mig över förlorad ungdom. Då är det tur att man, en gång i sitt liv, iaf fick vara med om ett riktigt polskt bröllop.
Fast vem bryr sig om bröllop, polacker och slitna soffor egentligen? I dagarna så ska dom försöka styrka/motbevisa Big Bang-teorin. Ganska fantastiskt att vi kommit så långt att vi kan ta reda på hur tid, rum, allt och ingenting uppkom. Och med "vi" menar jag förstås mig själv och alla andra stora tänkare som sitter i soffor dagarna i ända och gör absolut ingenting.
För snart sitter jag själv där och förbarmar mig över förlorad ungdom. Då är det tur att man, en gång i sitt liv, iaf fick vara med om ett riktigt polskt bröllop.
Fast vem bryr sig om bröllop, polacker och slitna soffor egentligen? I dagarna så ska dom försöka styrka/motbevisa Big Bang-teorin. Ganska fantastiskt att vi kommit så långt att vi kan ta reda på hur tid, rum, allt och ingenting uppkom. Och med "vi" menar jag förstås mig själv och alla andra stora tänkare som sitter i soffor dagarna i ända och gör absolut ingenting.
"Well there ain't no time to wonder why, Whoopee! we're all gonna die."
There's something missing in my hand. Something isn't right with this land. Between my fingers, between my lips, the taste of dreams still remains. Why can't i fight this feeling, the weakling inside of me never does. Maybe if your chariot would take me far away to happiness, maybe you... maybe me....
Äh fan... jag rullar väl en till då.
