"No pants, no problem."
Jag skulle vilja tillägna detta inlägg till alla underbara människor på våran jord. Ibland dyker dom bara upp, solstrålar i min vardag, och gör det mörka lite mindre mörkt. För mörkt, ja mörkt det är det.
Anledningen till att jag inte förgyller eran vardag med min otroliga vardagspoesi så ofta nu längre är pga att jag är datorlös. Just vid detta tillfälle tjuvsurfar jag på jobbdatorn med risken att storebror sitter och övervakar. För övervakar, ja övervakar det gör han.
Gjorde något ovanligt och överraskande igår, ett gästspel på fjällets "nattklubb". Inte mitt smartaste drag kanske, med tanke på att jag jobbar just nu och känner mig totalt och ytterst trasig. Men det behövs ibland för att ta ner sig själv på jorden och inse att man inte är mycket att ha, varken hemma eller i de djupaste snöhögarna. Men vad gör det när solstrålar som ni värmer upp min själ. För värmer, ja ta mig fan, värmer det gör ni.
Länge sen! När kommer du hemåt så att säga? Kul att se att du lever trots minusgrader och "slampig" miljö! ...eller menade jag svampig?
Hur som helst: Kul med inlägg! Glid över någon dag efter hemkomst; den 17 mars är det St. Patricks Day! Då ska du, jag, Oli och alla som har några pengar kvar till Irland en helg!
Keep it real. Hobo - Out.
Om jag inte jobbat mig ner i gravens ljuva tystnad så hade det varit roligt. Vi får se när solen skiner igen. Om... om...
men ola, bakis på jobbet? :P
mannen som aldrig går ute när han jobbar, va bra att du ryckt upp dig! du är fortfarande skyldig mig en cider anser jag
kul med en lägesrapport :) jobba lugnt.
