"Leaving the past"

Leva livet. Det är ju bara att leva livet. Livet är för kort så njut medans du är ung.
Cigaretten hånar mig, lutandes från mungipan. Tänker på min Morfar som har försvunnit och blivit ersatt av en sjukdom som förstör min Mamma lite mer för varje dag. Kanske ska man utgå redan nu från att jag också kommer hamna i skiten, utgå från att allt kommer gå åt helvete. Leva livet.

Jag tror min största fiende som gjort att jag hamnat utanför det sociala accepterbara är ensamheten. Ensamheten som dödar en långsamt inifrån. Att aldrig höra att man duger, aldrig känna att man tillhör samhället, gör att man till slut inte kan ta åt sig något alls, vare sig det är positivt eller negativt. Man har aldrig lärt sig att inte vara ensam.

Det blir bättre. Vänner som man faktiskt vill umgås med, som man får något i gengäld av att umgås med. Men det är otroligt svårt att lita på att folk faktiskt tycker om en (vilket jag iaf försöker intala mig att en del gör), svårt att se personen som dom ser.

Ciggen hamnar bakom örat. Det hjälper att tänka positivt.


"I'm out with the black box and I refuse to return
I spit reality, instead of what you usually learn
and I refuse to be concerned with condescending advice
cause I am the only motherfucker that could change my life

Some people think I won't make it
but I know that I will
Escape the emptiness
cause that shit is slow and it kills
the flow and the skill I made y'all believe that it last
You can make the future but it starts with leaving the past"






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0