iminkartongbox

Sitter i misären... med en nattmacka efter en runda på stan. Fyfan säger jag bara. Var fan tog nattbussen vägen? När fan slutade den gå på onsdagar? Har den gått på onsdagar innan? Mitt minne sviker mig... som alla kvinnor jag stött på till denna dag. Freddie "fittjävel" ville att jag skulle skriva om fenomenet blueballs... jag är ett levande bevis på blueballs!

"I can't help thinking this is where all my troubles begin. It looks so simple; how about a pretty day, and then kick some tail and leave town... but it never ends up that way. Things get real complicated, real fast."

Jävla sommarljus. Varför ska det bli ljust nu när jag ska gråta mig till sömns... tycker inte årstiderna stämmer in på mitt humör, det ska vara evig höst. Regnigt, mörkt och iskalla vindar.

Och sen då? Vad fan händer sen? Timmarna lunkar fram en tråkig jävla tisdag, ingen aktivitet för fem öre. Vardagen har mest bestått av att gå ut och röka för att leva på hoppet, hoppet att "busstjejen" ska promenera förbi så man får lite mänsklig kontakt. Kanske. Det är jävligt skönt att vara ensam... till en viss gräns. Jag tror att jag gått över gränsen, för det händer allt för ofta nuförtiden att jag sitter och håller tummarna att jag får lugncancer av den där ciggen, att jag blir påkörd av en bil när jag slänger fimpen eller att jag råkat förgifta kaffet med arsenik. Kanske har bakisångesten hunnit ifatt mig, sådär fyra dagar efter kvällen med stort F.

Den homoerotiska stämningen tätnade. Det var "no women wednesday" hos Jimmy med en flaska rom, lite öl, en kylad flaska kir och tre filmer med machostämpel som hade gjort Dolph Lundgren stolt. Mitt under en scen när Kung Leonidas flexade sitt sexpack fick jag ett sms. "Vad är det för fel på kvinnor?". Jag må ha varit aningen berusad så mitt svar, när denne person (du vet vem du är) ringde upp, kan ha blivit lite partisk mot manligheten. Men frågan vi borde ställa oss är väl egentligen: Vad är det för fel på män?

"Women are like parking spots. They're whores and liars."

Vi vet hur kvinnor är. Vi vet hur dom beter sig. Inget jävla bullshit nu, när vi väljer att kolla på fotboll med "grabbarna" istället för att ligga o gosa hos flickvännen så vet vi exakt vad som kommer hända. Vi vet att kvinnor överlag är idioter. Detta är fakta och inget som hitills har motbevisats. Likt förbannat gör vi ständigt samma "misstag". Vi knyter upp oss med kvinnor som vi vet kommer sabba vårat sinne eller med kvinnor vi absolut inte tycker om.

Den bittra soldatens kryptonit är detta överhängande förhållande till kvinnan. Förhållanden som förgör oss inifrån, tar bort våran styrka och gör oss svaga. Misshandlar oss psykiskt tills våran bitterhet flödar över och gör oss till tomma, mörka skal och sen lämnar oss ensamma att möta den kalla vardagen. Precis som tobak. Vi vet att det skadar och kommer till slut ta död på oss, men det är lika gott för det när man väl får sig ett bloss.

"I'm gonna go have a smoke right now. You want a smoke? You don't smoke, do ya, right? What are ya, one of those fitness freaks, huh? Go fuck yourself. "

Att vara bitter är svårare än folk tror. Det är en livsfilosofi, och jag tror inte alla förstår hur mycket tid man måste lägga ner på att, just filosofera. Att vara bitter är realisters syn på livet, för livet skiter sig. Så är det. Om man är för positiv så blir man bara besviken på människan, för negativ och man missar mycket av det roliga. För även om det skiter sig (och tro mig, det kommer skita sig) så är ju livet faktiskt inte skit. Att kunna balansera på gränsen mellan "realist" och "dödspoet" är även viktigt för omgivningen, annars finns risken att man blir för jävla dryg - och då är det lätt att det blir en ond spiral rakt ner i havet av rakblad och Kent på högsta volym.

"But the more you hate me the more you will learn. I am hard but I am fair. There is no racial bigotry here. I do not look down on niggers, kikes, wops or greasers. Here you are all equally worthless."

Att kunna ha glimten i ögat under de mörka stunderna, att kunna skratta åt eländet som är människan, inse att alla människor faktiskt är olika och ha förståelse för hur folk tänker - är alla viktiga ingredienser för den bittra soldaten. För det är ett krig vi bekämpar, ett krig mot idioten. Ett krig i evigheten.

"This is the way the fucking world ends. Look at this fucking shit we're in man. Not with a bang, but with a whimper. And with a whimper, I'm fucking splitting, Jack. "

Ännu en mörk dag i ett soligt kalmar. Ännu en solig dag i ett mörkt liv. Det är dags för en förändring i min (inte allt för aktiva) vardag. "Bobo" tyckte det var en bra idé att starta en blogg, eller som han själv skrev: "Du borde skriva en blogg. Det är inne nu... Sen har du (no offense) världens sämsta liv. Det vore kul o läsa. :D".

Jag har visserligen alltid varit en av motståndarna till bloggande (och framförallt det jävla ordet blogg), men tristessen har ingen lag som det brukar heta. Sen har man ju som socialt inkapabel människa i detta inskränkta samhälle en utomordentlig chans att bara ösa skit på alla idioter på denna fantastiska plats kallat internet. Usch.

Kort o gott, jag är uttråkad och lite tillfälligt apatisk.


"I like my women as i like my tobacco. Cheap, moist and easy to work."