iminkartongbox

Igår fick jag fly från hemmets enkla boning, emot min vilja, upp till sommarstugan. Söta rara mamma skulle ha bjudning så både pappa och jag var portade från huset. Om jag inte hade sett livet i ett så positivt ljus hade jag nog trott att hon skämdes över oss (ganska långsökt, eller hur?). Syrran och hennes tre små djävulstjänare anslöt senare vilket gjorde semestern i semestern komplett.

"The world breaks everyone, and afterwards many are strong at the broken places. But those that will not break, it kills - it kills the very good, and the very gentle, and the very brave, impartially. If you are none of these, you can be sure it will kill you, too, but there will be no special hurry."

Sverige blev avklätt mot ett holländskt Ryssland men det rör mig inte så mycket om jag ska vara helt ärlig. Man växer upp och inser att fotboll är en vädligt dum sport, om man jämför med den typ av sport jag brinner för (MMA). Plötsligt finns det ett alternativ som är bättre... och det innehåller kroppskontakt, halvnakna män, blod och ond bråd död.

”My warrior woman. My Valkyrie. You’ll always be mine, always and never. Never. The Fire, baby. It’ll burn us both. It’ll kill us both. There’s no place in this world for our kind of fire. Always and never. If I have to die for you tonight, I will.”

Man måste kunna skratta åt misären som var en relation. Men ord omväxlas allt för ofta med känslor, så jag grattade inte dig igår, inget dumt sms och absolut inget dumt jävla meddelande på msn. Man borde aldrig anta att man har någon aning om hur någon annan än en själv känner... men jag spelar säkert. Så kanske du inte slår mig på käften om vi ses igen.